Lunds domkyrkas exteriör

Nordens förnämsta romanska katedral

Lunds domkyrka är Sveriges mest besökta kyrka och ett av Sveriges sju underverk enligt Vetenskapsradions lyssnare. Sedan år 1145 har kyrkan varit ett centrum för människors andliga sökande och längtan efter Gud. Nu kommer ca 700 000 personer varje år.

Då Lunds biskop år 1103 upphöjdes till ärkebiskop över Norden intensifierades arbetet med den kyrka som skulle bli dagens domkyrka. Stenhuggare från Rhentrakten och Italien kallades till Lund för att skapa denna mäktiga katedral under ledning av en arkitekt vid namn Donatus. Den förste ärkebiskopen Ascer invigde kryptans högaltare år 1123 och 1145 kunde hans efterträdare Eskil, ”i sitt hjärtas glädje”, inviga högaltaret. Stora delar av kyrkan förstördes vid en brand år 1234 och därefter slogs bland annat mittskeppets valv om.

I början av 1500-talet inkallades den westfaliske stenhuggaren Adam van Düren för att restaurera kyrkan. Hans verk förekommer på flera platser, bland annat i kryptan. I kryptan finns även två mytomspunna stenfigurer vid varsin kolonn. Kring dessa har sagan om Jätten Finn, kyrkans byggmästare, skapats. En troligare förklaring är att figuren föreställer bibelns Simson som fick sin kraft genom sitt långa hår. Under 1800-talet renoverades Domkyrkan grundligt, först av CG Brunius och därefter av Helgo Zettervall. Den senaste renoveringen, 1954-1963, leddes av Eiler Græbe.

Bland inventarierna är två bronsstoder från 1200-talets mitt de äldsta. En stor sjuarmad ljusstake från slutet av 1400-talet finns i södra transeptet. I högkoret finns de förnämliga korstolarna, vilka används vid gudstjänster än idag, i ek från mitten av 1300-talet och altartavlan från 1398. Korstolarna används än i dag. Kristi återkomst är temat för absidens mosaik, utförd på 1920-talet av Joakim Skovgaard.

Till de populäraste sevärdheterna hör Domkyrkans astronomiska ur, Horologium Mirabile Lundense, från ca 1424. När uret spelar In dulci jubilo träder de tre vise männen fram och hyllar Jesusbarnet i Marias famn.

Trots att byggnaden har förändrats genom åren har syftet med Domkyrkan varit densamma sedan 1145; att vara en plats för människors möten med och längtan Gud.