Lappar.gif

Besvärjelser och kärleksdikter

Under Lunds domkyrkas korstolar har man funnit små lappar med skrift på danska och latin från 1300-, 1400- och 1500-talen. Vardagliga texter från medeltiden är väldigt sällan bevarade. Bland de återfunna lapparna, utställda i Domkyrkomuseet, finns festinvitationer, kärleksdikter, komihåglappar och ordspråk. Orden skrivna i all hast ger en glimt av människor som vistats i kyrkan och deras liv.
Här följer några känsloladdade exempel:

”Ni svarta munkar, ni gitter inte göra någonting.
Ni är ett pack, ni ska stryka med i pesten”.

”Jag fann en ros så ljuvlig i sin första blomning,
hennes kinder rodnar lätt och mitt hjärta blir hett när hon är nära”.

”Den som har honung i mun men försöker sticka mig bakifrån, hans vänskap betackar jag mig för”.

”Det är inte konstigt om du fortsätter att hata Luther, den störste i denna hela vida värld”.

Sofia Cinthio, antikvarie på Lunds universitets Historiska museum med Domkyrkomuseet,  presenterar spännande föremål ur Domkyrkomuseets samlingar

Tidigare föremål

Helgo Zettervalls kyrkomodell
1862 övertog en viljestark 28-årig arkitekt vid namn Helgo Zettervall renoveringen av Lunds domkyrka efter Carl Georg Brunius. Under 20 år skulle Zettervall leda det arbete som radikalt förändrade kyrkans yttre till det vi ser idag. Inspirerad av de stora medeltida katedralerna i Speyer och Mainz hade han en tydlig vision av hur kyrkan skulle omgestaltas. Som många av 1800-talets arkitekter blandade Zettervall arkitekturstilar från olika tider. Förhallen i väster utformades t.ex. som en kopia i miniatyr av kyrkan Hagia Sofia i Istanbul.

Kyrkomodellen från 1870 i Domkyrkomuseet är ett av Zettervalls förslag som till stora delar kom att förverkligas. Som vi ser ville han bland annat resa ett stor åttkantigt torn över korsmitten, uppföra trapptorn på båda sidor om koret och ersätta hela västpartiet. Det senare blev som bekant verklighet – till Brunius fasa. Han dog året därpå. Om detta och mycket annat ur kyrkans 1000-åriga byggnadshistoria berättas i Domkyrkomuseet.

Pilgrimsampullen
När Domkyrkans korstolar flyttades i samband med Carl Georg Brunius renoveringsarbeten på 1830-talet hade de stått på samma plats sedan slutet av 1300-talet. Föremål som gömts eller tappats under nästan 500 år kom i dagen, däribland den lilla ampullen. I flaskan som kunde hängas i en snodd eller sys fast på klädedräkten, hade troligen förvarats helig olja eller vatten, som någon hemfört från en vallfartsort. Ett tiotal pilgrimsampuller har återfunnits i Sverige men vårt exemplar är ovanligt både vad gäller form och motiv. Enhörningen och lejonet i rörelse eller kamp förekommer sällan tillsammans i kristen ikonografi. I konsten brukar enhörningen symbolisera kyskhet, Jungfru Maria eller Kristi syndfria liv. Lejonet har ibland fått symbolisera djävulen och de två djuren skulle alltså, precis som i några medeltida legender, kunna stå för kampen mellan gott och ont eller dygdens seger över synden.