Mats Lindroos: På båda sidor gränsen


Tvivel är en väsentlig ingrediens i tro. Det är tvivel som skyddar oss från fundamentalism och som bygger broar till andra religioner och livstolkningar.

- Gudstjänsten fyller ett enormt behov i mig. Här finner jag stillhet och möjlighet ett gå utanför mig själv. Svenska kyrkan spelar en viktig roll i sin öppenhet. I gudstjänsten kan människor mötas oberoende av om de tror mycket eller lite, tvivlar eller inte vet var de står. Kanske chockar jag mina kristna vänner, när jag säger att jag är kristen för söndagar mellan 11 och 12. Resten är bara bonus.

Tankarna kommer från Mats Lindroos, sedan ett par år gudstjänstvärd i Lunds domkyrka. Mats är ansvarig divisionschef på ESS och har disputerat i kärnfysik. 2009 kom han tillbaka till Sverige efter att ha arbetat i Cern i Schweiz i tio år. Under tiden i Cern bodde familjen i en fransk by i Jurabergen och Mats pendlade varje dag över gränsen. I den lilla 1100-talsbyn stortrivdes han, engagerade sig som kommunalråd och var väl integrerad i gemenskapen.
- Jag är född i Norrbotten och Jurabergen är som Norrland en avfolkningsbygd, bergen ser ut som de svenska fjällen.

Den franska byn genomsyrades av en stark katolsk religiositet, påverkad av motreformationen mot det calvinistiska Schweiz.  I gränsområden blir ibland uttrycken starkare, just för att avgränsa sig. En liknande motsättning kan finnas i forskarvärlden mellan en religiös och en naturvetenskaplig syn, menar Mats.
- Frågan om tro och vetande kan vara mycket konfliktfull. Vi undviker att prata om det. Ett skäl är att de skapelsetroende i USA har fått en så framträdande plats i media och människors medvetande. Det är en tragedi, alla kristna tror inte så. Jag är forskare och tror på evolutionen. Det är ett oerhört privilegium att få utforska naturen och de lagar som styr den, för att de upptäckter vi gör ska komma oss till godo. Men jag tror samtidigt att människan har ytterligare dimensioner.

I Frankrike deltog Mats i pilgrimsvandringar till byns Mariakapell, men hade en ganska distant relation till kyrkan. Det var när han kom tillbaka till Sverige och fick kontakt med Domkyrkan, som han upplevde en känsla av igenkännande. Då Mats blev tillfrågad om att arbeta  med ESS, var alla i familjen med på att lämna Frankrike. Men allt gick inte så lätt som de trodde och Mats hamnade i en personlig kris.
- Vi behöver religionen särskilt när livet är svart. Religion är formulerad genom människans svåra tider. Mitt liv är bra nu, men det har inte minskat mitt behov av gudstjänst. Där kan jag uttrycka tacksamhet och knyta an till människor som befinner sig på olika stadier i livet. Filosofen Pascal lär ha sagt att varje människa har ett gudsformat hål inuti sig. Den som tror att det finns en Gud, kan fylla det med Gud. Men andra fyller kanske hålet med annat. Jag har vänner som är muslimer eller som inte tror alls. Nattvardsbönen i Domkyrkans gudstjänst avslutas med några ord som har betytt  mycket för mig:  ”Ett enda bröd och en enda mänsklighet”. Vi hör samman, men måste få möjlighet att tolka livet på olika sätt.

Text/foto: Kristina Strand Larsson



Denna artikel har inga kommentarer.

Skriv en kommentar