Ingegerd Oscarsson: Jag får så mycket tillbaka


Ingegerd Oscarsson flyttade till Lund för att ta hand om eventuella barnbarn. När de lät vänta på sig, satsade hon sin tid på andra som behövde henne. Som frivillig i Domkyrkan har hon laddat många med sin energi.

Det var 1996 som Ingegerd lämnade Karlstad för Lund. Idag är barnbarnen fem till antalet, men Ingegerd hinner med både dem och sitt engagemang. Tre marathonlopp och många års träning på Friskis och svettis har inte gått obemärkta förbi. Ingegerd sprudlar och lyser upp det lilla caféet där vi möts för intervju.

- När jag flyttade till Lund fick jag en inbjudan av Domkyrkoförsamlingen. I mitt yrkesverksamma liv var jag lärare och då hade jag inte tid för något engagemang i kyrkan. Men jag brukade gå i högmässan. Kyrkan är en bra sak att ha med i sitt liv, tänkte jag och så ville jag gärna vara till nytta och glädje för andra. Så jag svarade på inbjudan.

Ingegerd engagerade sig i en besöksgrupp som hälsade på äldre och hjälpte till med att koka kaffe.
- Jag lärde känna diakonen Kerstin Nilsson och har sedan följt henne genom åren. Sedan blev jag tillfrågad om jag ville hjälpa till vid kyrkkaffet. På kyrkkaffet i minglar stamgäster med nya ansikten och här kan du prata bort en stund. Människor är så tacksamma och jag blir glad tillbaka av all respons.

Ingegerd har också deltagit i pilgrimsvandringar, hon har fått sitt pilgrimspass stämplat i katedralen i Santiago de Compostela. Hon minns hur pilgrimer vandrade in i katedralen genom alla ingångar. Hela kyrkan var öppen och pilgrimerna kom som de hade vandrat, i shorts eller slitna byxor. Det är så Ingegerd vill se kyrkan – inga stängda dörrar, alla ska få vara med.

Förutom engagemanget i Domkyrkan, hjälper Ingegerd till i butiken Klotet som säljer rättvisemärkta varor från hela världen. Allt har med rättvisa att göra, menar hon.
- Kommunikation mellan människor är det viktigaste av allt. Det är så lätt att bli egoistisk och stänga in sig i sig själv. Jag tror inte att vi kan lära känna varandra om vi inte ser varandra i ögonen. Vi kan inte bara kommunicera via dator-skärmen.

Det bästa med engagemanget i kyrkan är nog besöksgruppen, tycker Ingegerd. Genom den besöker hon äldre som bor hemma och på äldre-boende. Många har levt fascinerande liv.
- Jag lyssnar på dem och berättar också en del om vad jag har hittat på. “Du kommer som ett yrväder mitt i det vanliga”, sade en kvinna till mig. Då känner jag att jag gör skillnad.


Text/foto: Kristina Strand Larsson



Denna artikel har inga kommentarer.

Skriv en kommentar