gtj_bonensrum.jpg

Ett bönens rum

Det finns många sätt att be. Ett av de enklaste sätten lär själva katedralen oss som vänder sig mot öster, mot soluppgången och Kristus. Så kan jag också göra mitt i vardagen när jag känner mig vilse och ensam eller fylls av tacksamhet och glädje. Jag kan stanna upp, vända mig mot öster och ta ett djupt andetag. Om jag vill kan jag be till Gud med några enkla ord: Jag andas ut min ensamhet. Jag andas in att jag är din.

Ett annat sätt att be är att söka upp ett stort bokträd, ställa sig med ryggen mot stammen och titta uppåt. Den väldiga kronan ovanför mitt huvud har en spegelbild nere i jorden under mina fötter där rotsystemet breder ut sig, lika väldigt som kronan för att ge trädet näring ur djupen. Och mitt i detta flöde av liv svävar jag. Trädet påminner mig om hur liten jag är och hur stor Guds kärlek är. Om jag vill kan jag be med orden Jag i dig och du i mig. Evig är din kärlek.

De korta bönerna under dagen är viktiga, som att i hemlighet rita ett korstecken över sitt hjärta. Men eftersom bön djupast är relation med Gud behöver jag ibland ägna den lite mer tid, precis som i alla relationer. Att tala i telefon eller skicka ett sms till sin vän under dagen kan liknas vid den korta bönen. Men för att relationen till vännen skall djupna behövs också de längre samtalen på tu man hand. På samma sätt behöver vi ibland ge tid åt relationen med Gud utan annat som stör.

Kryptan i Domkyrkans djup påminner om djupen i oss själva där det längre mötet med Gud kan äga rum.