Denna kvinna föddes i oktober 1517 i Uppland. Hon kom genom sitt andra äktenskap, med Truid Gregersen Ulfstand, till Skåne, dvs till Danmark. Hon finns bevarad i vår lundensiska historia i flera sammanhang. I domkyrkan kan vi se hennes porträtt på väggen i norra sidoskeppet, och i kryptan ligger också hennes och hennes tredje makes gravsten placerad. Ursprungligen fanns denna i det kapell som låg vid domkyrkans sydvästra sida. Kapellet har haft många namn: Vår Frus kapell, Peder Lykkes kapell och fru Görvels kapell. Där lades fru Görvel till sin sista vila i april 1605, vid sidan om sin make, Lave Axelsen Brahe, som gått ur tiden redan 1567.
Fru Görvel var medlem i det allra yppersta frälset under 1500-talet och hon anses också ha varit Nordens mest förmögna kvinna under detta århundrade.
Trots tre äktenskap fick hon endast ett barn, sonen Niels, som dog redan som 13-åring. Vid sonens begravningsgudstjänst här i Lunds domkyrka inträffade en incident som länge lät tala om sig. Under pågående gudstjänst rusade två av Niels halvbröder in i kyrkan och krävde att få se halvbroderns döda kropp. Efter många hårda ord, och när till sist en av dessa unga män slagit ett hårt slag i kistan med sitt svärd, öppnades kistan och alla begravningsgästerna kunde se hur den döda kroppen bar svåra pestbölder. Orsaken till denna dramatik var en familjefejd, p.g.a. arv, där de två unga halvbröderna ville skymfa sin tidigare styvmor Fru Görvel. Det kom till ett rättsligt efterspel, varvid alla frikändes! Detta trots att det ansågs vara ett svårt brott att med dragna svärd rusa in i en kyrka under pågående gudstjänst.

I domkyrkans östligaste valv finns den stora och mycket i ögonfallande mosaiken Domens Dag. Denna mosaik skapades av den danske konstnären Joakim Skovgard mellan 1925 och 1927, då den invigdes. Skovgard hade hjälp av andra kosntnärer för att sätta fast de mer än 1 miljon små bitarna i glas, keramik och sten. Bl.a. den svenska glaskonstnären Hugo Gehlin. Verk av honom kan man bl.a. se i S:t Petri kyrka i Malmö, i det s.k. Peblingekapellet. Moasaiken i Lunds domkyrka sitter alltså i det allra östligaste valvet. Detta p.g.a. namnet Domens Dag. Enligt Bibeln kommer Jesus tillbaka till jorden från öster – där ligger Paradiset och i öster stiger också solen upp. På bilden ser vi Kristus i en framställning där han är ca 6 m hög.Skovgard har haft som underlag för sitt konstverk, texterna i bl.a. Matteusevangeliet.

I Domkyrkomuseets Skrudkammare finns ett klädesplagg som går under benämningen “Margaretas särk”. Enligt traditionen skall denna skjorta ha tillhört unionsdrottningen Margareta. Det kommer många danska turister och frågar om detta plagg. Drottning Margareta dör på ett skepp i Flensburgs hamn 1412.Man har daterat skjortan till slutet av 1400-talet, och den kan således inte ha tillhört Margareta. Skjortan tillskrevs de mest fantastiska egenskaper i gångna tider. Den kunde bl.a. hjälpa kvinnor i barnsnöd. Så berättas det att när en danska drottning låg i födslovåndor och barnet inte föddes fram, skickade hennes make efter denna magiska skjorta från Lund. När man drog den över drottningens huvud föddes raskt ett friskt gossebarn och även drottningen återhämtade sig från barnsängen. I verkligheten är denna skjorta en prästskjorta. Den är mycket vid. Just denna typ av prästskjorta kallades för “superpelicium” på latin, och det betyder “över pälsen”. Det var på vintern så kallt i domkyrkan, att prästerna var tvungna att bära en päls under prästskjortan. Den är också försedd med blå lappar. Dessa kallas paruror, och är ett slags dekoration på skjortan.

Idag den 8 september, är det enligt legenden Marias födelsedag. I vår almanacka heter dagen Alma. Det är hebreiska och betyder “ung kvinna”.
Marias föräldrar var Anna och Joakim. Eftersom Anna lovat att ge Maria “till en offergåva” åt herren” för att tjäna Honom hela livet,överlämnades hon för uppfostran till templet redan vid tre års ålder.

Idag, den 1 september, är det 866 år sedan domkyrkan invigdes. Detta gjordes av ärkebiskop Eskil, “I sitt hjärtas glädje”, som han själv beskriver det. Han assisterades av biskop Herman av Slesvig samt biskoparna Asker från Själland, Gislo från Östergötland och Ödgrim från Västergötland. Till invigningen hade också infunnit sig de danska prinsarna Sven Eriksen(Grathe) och Knut Magnusen, Erik jarl från Västergötland( som var gift med Knut den Heliges dotter Cecilia), dennes söner Karl och Knut, ett antal andliga och världsliga stormän, kanikerna i Lund och klosterbröderna i Dalby samt en mängd präster och lekmän från stad och land. När högaltaret hade invigts till S:t Laurentius och Jungfru Maria, helgades det södra tvärskeppskapellets altare av biskop Gislo från Linköping. Detta altare invigdes till helgonen S:t Albanus och S:t Vincentius ära.
Detta måste ha varit en storslagen fest!

Idag den 10 augusti har Lars namnsdag. Detta för att det var denna dag den 10 augusti 258, som diakonen Laurentius i Rom blev avrättad. Helgonlegenden berättar att Laurentius hade hand om de kristna församlingarnas pengar i staden Rom. När kejsaren hörde talas om detta meddelade han att han ville se kyrkans skatter. När Laurentius hörde talas om detta fick han bråttom att dela ut pengarna till småfolket, till de fattiga och sjuka i Rom. Kejsaren framhärdade att han ville se kyrkans skatter. Enl. legenden tog då Laurentius med sig alla dessa de minsta i samhället inför kejsarens tron, och sade:”Här ser du kyrkans verkliga skatter.” För detta dömdes han att avrättas på ett halster, dvs han stektes levande till döds. Men legenden berättar vidare att när han legat en stund på halstret utropade han med hög röst:”Vänd på steken”.
Lunds domkyrkas främsta skyddshelgon är just denne S:t Laurentius. Hans martyrredskap, halstret, är idag en symbol för Lunds sift och det ingår också i biskopens vapenbild. En bild av S:t Laurentius kan man i domkyrkan se mitt framför högaltaret. Där ser man en hög piedestal med helgonet, som håller ett halster i ena handen och ett palmblad i den andra.
Inom liturgin är den röda färgen en symbol för bl.a. martyrerna. Och idag är högaltaret i domkyrkan försett med ett rött antependium.

Kommande helg är kanske den helg på året som vi främst ser fram emot under hela året. När dagarna och framförallt nätterna är ljusa och klara. Denna helg är det också Johannes Döparens dag – i år infaller midsommarafton just på hans dag den 24 juni.Det första altare som invigdes i Lunds domkyrka var just till Johannes Döparens ära. Det är stenaltaret i kryptan. Detta invigdes av ärkebiskop Ascer den 30 juni 1123. Visserligen har det under 1500-talet flyttats en bit österut för att den stora stensarkofagen skulle få plats. Att man valde Johannes Döparen till det främsta skyddshelgonet för detta altare, har säkert att göra med att de allra första dopen i domkyrkan ägde rum just i kryptan, som då troligen var ett baptisterium. I den brunn, som idag användes som önskebrunn, döptes vuxna människor i den äldsta tiden. Sådana dopbrunnar har hittats också på andra håll i Lund, bl.a. i Kattesund i anslutning till Sven Tveskäggs stavkyrka,strax norr om Drottens kyrkoruin. I Danmark kallas dagen för S:t Hans dag, och det är samme Johannes Döpare vi tänker på.

I den sjuarmade ljusstakens kapell står fortfarande det fina påsklandskapet kvar. Har du ännu inte sett det, ta en sväng inom domkyrkan för att titta på det. Det är ju denna vecka som är den egentliga påskveckan. Förra veckan, som vi alla kallar påskveckan, heter ju egentligen stilla veckan. Där är 3 scener i landskapet som berättar om när Jesus bär sitt kors till avrättningsplatsen. Man ser också kvinnan i blå klänning som är Veronika. Hon håller fram sin svetteduk för att torka svetten ur Jesu ansikte. På kullen ser vi 3 kors och nedanför Jesu kors ser man hur Johannes står och håller om Maria.
Länst till höger ser man hur graven är tom och de tre kvinnorna som kom dit med balsam och blommor. Man ser också hur lärljungarna Johannes och Petrus skyndar dit.

Den 25 mars är det jungfru Marie bebådelse eller, som det numera heter Våffeldagen. Dagen har egentligen inget med våffelätande att göra. Ordet är en förvanskning av Vår Fru, som ju Maria också kallas för. I domkyrkan fanns under senmedeltiden ett Vår Frus kapell, beläget söder om informationsdisken inne i kyrkan. Man kan fortfarande se i murverket var arkadöppningen till detta kapell fanns, även om själva kapellet sedan länge är borta. På södra gavelpartiet av korstolarna kan man framme i högkoret se en vacker framställning av just Bebådelsen där Maria står med sitt huvud böjt inför vetskapen, som hon får avärkeängeln Gabriel, att hon ska föda ett barn. Mellan Maria och Gabriel ser man en liljestängel. Denna blomma är ju en av de många symboler som är förknippad med jungfru Maria. Marie Bebådelsedag är en av de flera Mariafester som firades under den katolska tiden i Lunds domkyrka.Och vi påminner oss ju fortfarande om henne i vår evangelisk-lutherska kyrka.

Det medeltida uret i domkyrkan har en urtavla, som visar kockslag samt astrononomi, och en urtavla som visar kalendern för 200 år. Här emellan sitter på en tron, mellan himmel och jord, jungfru Maria med Jesusbarnet i sitt knä. Denna Maria-bild utfördes runt 1920 av Malmökonstnären Anders Olson. Ursprungligen fanns här på uret en annan Maria-skulptur. Den nya Maria är bemålad på det sätt som medeltida skulptur var, i starka färger. Maria har på vårt ur kläder i blått och rött. Det blå kan symbolisera himmelens färg men också ödmjukheten. Det röda är kärlekens färg och också kan denna färg stå för det upphöjda, konungsliga. Maria är ju faktiskt här krönt till Himladrottning.Hon har sitt hår utslaget för att visa på hennes jungfrudom. I gångna tider kunde brudar ha sitt hår utslaget – bruden var för en dag jungfru Maria. En gift kvinna hade alltid sitt hår täckt med en huvudbonad.