Lunds domkyrka och Domkyrkoförsamling » Anita Larsson

Silverkorset i kryptan

Anita Larsson — Thu, 26 Apr 2012 13:05:30 +0000

Det vackra silverkorset som står på huvudaltaret i kryptan utfördes 1950 av den kände Lundasilversmeden Wiwen Nilsson. Här arbetade han i en rustik stil, som bra harmonierar med den grova sandstenen i murarna. Korset är av ebenholts och står på en sockel i två avsatser. Framsidan är klädd med silverplåtar. Dessa är fastsatta med grova skruvar, som i sig utgör ett dekorativt inslag. I mitten bildar fem stora, rektangulära bergkristaller ett likarmat kors.

Sarkofagen i kryptan

Anita Larsson — Fri, 13 Apr 2012 07:50:08 +0000

Denna utfördes på 1510-talet av arkitekten och stenhuggaren Adam van Düren, på beställning av ärkebiskopen Birger Gunnersen. Här gravsattes också denne ärkebiskop vid sin död 1519. Ärkebiskop Birger kom att bli den siste, invigde katolske ärkebiskopen i Lund.På locket på sarkofagen kan man se ärkebiskopen uthuggen i full ornat. Han är klädd i sin biskopshatt, mithran,och har kräklan, biskopsstaven, vid sin sida. Hans fötter vilar på ett lejon – en symbol för hoppet om uppståndelse. Ärkebiskopens huvud ligger i väster så att hans ögon tittar mot öster. Detta är en symbol för att den döde ska se när Kristus kommer åter. Han kommer då från öster där paradiset ligger, det himmelska Jerusalem, och där också solen stiger upp varje morgon.

Fasteduken och Dymmelonsdag

Anita Larsson — Wed, 04 Apr 2012 06:40:26 +0000

Sedan en dryg vecka tillbaka är altartavlan vid högaltaret täckt av en violett, tunn duk. Varje år i slutet av fastan sättes denna duk upp för att påminna oss om det som skiljer oss från Gud. I folkmun kallades detta förr för Hungerduken, dvs man var ordentligt hungrig på kött och annan mat som var förbjudet under fastetiden under den katolska tiden.
Att färgen är violett är ju därför att denna färg används inom liturgin under den 40 dagar långa fastan. Violett är botens och ångerns färg.
Dagens namn är Dymmelonsdag och detta kommer från det gamla svenska ordet dumb, som betyder stum. Just i dag band man i gångna tider om kläppen i kyrkklockorna med halm el. dyl. Kyrkklockorna fick inte ljuda förrän på Påskdagen då Kristus är uppstånden. Den folkliga förklaringen till detta var att man ansåg att dagarna före påsk var “farliga” med en massa ondska, som t.ex. häxor,som var i rörelse. För att inte locka fram dem skulle kyrkklockorna vara tysta under dagarna fram till påsk.

En skog av kolonner

Anita Larsson — Fri, 30 Mar 2012 08:32:06 +0000

Kryptans 41 valv bärs upp av en mängd kolonner, varav nio stycken har ornamentering av olika slag. Utseendet på dessa härrör från 1100-talets första årtionden. Liknande utsmyckningar hittar man också i förhallen i Dalby kyrka. Detta tyder på att det är samma stenhuggare som arbetat på båda platserna. Kolonnerna i Dalby är bara något decennium yngre än de i Lund. Varför har man då gjort utsmyckningar av detta slag? Sannolikt för att leda tankarna tillbaka till kung Salomos tempel i Jerusalem, där det fanns kolonner med vegetativa mönster. Det var viktigt under den romanska tiden att knyta an till Gamla testamentets tid. Kolonnerna signalerar också att det i kryptan råder andra lagar än de strikt naturvetenskapliga – här är det de andliga lagarna. Detta kan man uppleva när man en sommarmorgon kommer ner i kryptan och ser solljuset falla in från fönstren i öster- då är det som om kolonnerna svävar fritt i luften.
En fantastisk upplevelse.

Lammet och lusen.

Anita Larsson — Fri, 23 Mar 2012 07:29:27 +0000

På stenhällarna runt brunnen i kryptan har Adam van Düren huggit ut reliefer som kan sägas vara en kritik mot kyrkan och samhället under 1500-talets början. På den västra stenhällen kan man se hur en stor lus biter ett lamm i halsen. Lusen är fjättrad med kedja och ett stort hänglås. Ovanför kan man läsa en gåtfull text:” den hungriga lusen biter fåret, det är visst. Gud hjälpe fåret, som är skorvigt, som är skorvigt och icke kan klia sig, däröver må väl den hungriga lusen glädjas. Adam 1514″. Lusen symboliserar djävulen som biter det enfaldiga men oskyldiga lammet i halsen.

Brunnen i kryptan

Anita Larsson — Fri, 16 Mar 2012 07:53:38 +0000

I den norra delen av kryptan, alldeles intill skulpturen av jätten Finn, finns denna brunn som har en lång historia. Sannolikt användes denna källa, som det egentligen är, för offer under den förkristna tiden. En möjlig tanke är att denna källa då hörde till en offerlund. Namnet Lund kan härröra just från detta- lunden.
Under den tidigkristna tiden har källan använts som dopbrunn. Under senare tider har den haft andra funktioner, bl.a. kunde folk komma och hämta vatten i denna källa. Under 1500-talets första del stenskoddes den och det sattes också stenhällar runt den med bilder och texter som i skarpa ordalag kritiserar både kyrka och smhälle vid denna tid. Mannen bakom detta var arkitekten och stenhuggaren Adam van Düren.
I dag används brunnen som en önskebrunn.

Den sjuarmade ljusstaken

Anita Larsson — Thu, 26 Jan 2012 14:14:54 +0000

Denna fantastiska ljusstake, som är 3,5 m hög, står i det södra transeptkapellet. Den tillverkades under senare delen av 1400-talet i Tyskland.
Talet 7 är ett av de heliga talen och symboliserar förstås att Gud skapade världen på sex dagar och vilade på den sjunde. En sjuarmad ljusstake symboliserar också Gamla Testamentet, och enligt traditionen är Gamla Testamentets sida den södra sidan av en kyrkan. Vår ljusstake står ju också på denna sida. De fyra figurerna mitt på ljusstaken är de fyra evangelistsymbolerna: Matteus – ängeln, Markus – det bevingade lejonet, Lukas- den bevingade oxen samt Johannes- örnen. Längst ner mot golvet ser vi hur fyra lejon bär upp ljusstaken.

S:t Nikolaus av Myra

Anita Larsson — Mon, 05 Dec 2011 11:39:43 +0000

I morgon den 6/12 är dagen tillägnad S:t Nikolaus.
Denne föddes ca 270 i nuv. södra Turkiet. Hans föräldrar var mycket fromma och mycket förmögna. Under sin uppväxt studerade han kristendomen. Genom att han ärvde en stor förmögenhet efter sina föräldrar, kunde han bistå de fattiga.
När biskopsstolen i Myra blev ledig och det var dags att utse en ny biskop, fick den ansvarige för detta på natten höra en stämma säga:” Du ska för tiden för ottesången vakta kyrkporten. Den första människa, som kommer till kyrkan, heter Nikolaus. Honom ska du viga till biskop.” och så blev det. Många legender berättas om honom. Det sägs att biskop Nikolaus deltog i det stora kyrkomötet i Nicaea år 325. Han avled ca 342 i Myra och lades i en marmorgrav. Nikolaus firas i alla svenska stift och är skyddshelgon för många kyrkor, särskilt de belägna vid havet. Han är ju också sjömännens skyddshelgon. Han förekommer också ofta på ryska ikoner.
Framför allt är han barnens skyddshelgon. I många europeiska länder, t.ex. i Nederländerna och i Tyskland, firas hans dag med att barnen ställer ut sina skor eller stövlar på trappan och S:t Nikolaus då kommer och lägger gåvor i dem. S:t Nikolaus är en av förebilderna för vår svenska jultomte.

Magnhild av Fulltofta

Anita Larsson — Fri, 18 Nov 2011 12:30:38 +0000

Magnhild var en from kvinna som levde i slutet av 1100-talet i närheten av byn Fulltofta, inte så långt från Hörby. Hon var känd för sin stora hjälpsamhet mot dem som hade det sämre ställt än hon själv. Av någon anledning mördades hon av sin svärdotter.När när man bar hennes kropp i kistan till Fulltofta kyrka för begravning, blev bärarna trötta och satte ner kistan en stund för att vila. På denna plats, där kistan vilat, sprang genast en källa fram. Det står en skylt på platsen i skogen idag, där detta hände.
Man kom sedan att fira hennes minne årligen på denna plats. Så småningom urartade denna minnesstund. I stället blev det platsen för festande med mat och dryck och osedligt leverne. Ärkebiskopen i Lund menade då att Magnhilds kvarlevor skulle flyttas till Lunds domkyrka, vilket de också gjorde.Nedläggningen av dessa skedde i koret. Idag vet vi inte var. Magnhild av Fulltofta blev inte helgonförklarad, men har tillbetts som ett lokalt helgon i Skåne.

Fru Görvel Fadersdotter Sparre

Anita Larsson — Tue, 25 Oct 2011 12:01:36 +0000

Denna kvinna föddes i oktober 1517 i Uppland. Hon kom genom sitt andra äktenskap, med Truid Gregersen Ulfstand, till Skåne, dvs till Danmark. Hon finns bevarad i vår lundensiska historia i flera sammanhang. I domkyrkan kan vi se hennes porträtt på väggen i norra sidoskeppet, och i kryptan ligger också hennes och hennes tredje makes gravsten placerad. Ursprungligen fanns denna i det kapell som låg vid domkyrkans sydvästra sida. Kapellet har haft många namn: Vår Frus kapell, Peder Lykkes kapell och fru Görvels kapell. Där lades fru Görvel till sin sista vila i april 1605, vid sidan om sin make, Lave Axelsen Brahe, som gått ur tiden redan 1567.
Fru Görvel var medlem i det allra yppersta frälset under 1500-talet och hon anses också ha varit Nordens mest förmögna kvinna under detta århundrade.
Trots tre äktenskap fick hon endast ett barn, sonen Niels, som dog redan som 13-åring. Vid sonens begravningsgudstjänst här i Lunds domkyrka inträffade en incident som länge lät tala om sig. Under pågående gudstjänst rusade två av Niels halvbröder in i kyrkan och krävde att få se halvbroderns döda kropp. Efter många hårda ord, och när till sist en av dessa unga män slagit ett hårt slag i kistan med sitt svärd, öppnades kistan och alla begravningsgästerna kunde se hur den döda kroppen bar svåra pestbölder. Orsaken till denna dramatik var en familjefejd, p.g.a. arv, där de två unga halvbröderna ville skymfa sin tidigare styvmor Fru Görvel. Det kom till ett rättsligt efterspel, varvid alla frikändes! Detta trots att det ansågs vara ett svårt brott att med dragna svärd rusa in i en kyrka under pågående gudstjänst.